En bit på vägen
Jag har insett att jag alltid trott att kärlek är att bli älskad.
Känna mig älskad. Och i jakten på denna känsla har mitt hjärta blivit krossat,
rivet i stycken och slitet ur min kropp. Mina tårar har runnit,
jag har haft ångest som kvävt mig och jag har valt att tro på lögner.
Jag har klamrat mig fast i förtvivlan och förlorat tillit.
jag har haft ångest som kvävt mig och jag har valt att tro på lögner.
Jag har klamrat mig fast i förtvivlan och förlorat tillit.
Jag har ansträngt mig så mycket, tänkt att jag klarar lite till,
förlåtit det oförlåtliga och alltid försökt vara lite bättre.
Jag har gett mig in i ovanstående så många gånger.
Men någonstans upptäckte jag det mäktigaste;
att själv älska. Och om det här var vägen dit
för att förstå det, så skulle jag göra om allting igen.
För det här är det viktigaste när det kommer till kärlek, för mig.
Vad jag känner. Att jag känner och att jag har förmågan att göra det.
Godnatt, mina vänner.
Impulsiv
Impulsiv. Rastlös. Överenergisk. Hungrig.
Ovanstående är inte bra i kombination med att måla i ett kök.
Så. Det gick åt skogen. Men jag orkar inte ta itu med det idag.
Det får göras en annan dag. I övrigt var dagen duglig.
Jag fick frukost på sängen, spillde stearin över min
nya telefon, träffade Tove och skrev klart en uppsats.
Kärlek - Det tåls att repetera
Kommer du ihåg alla bråk och alla gånger vi gjorde slut,
och jag kunde aldrig på allvar fullfölja mina beslut som togs
när jag var förbannad? Jag kunde knappt lämna lägenheten,
förutom de gånger jag minsann skulle visa att 'nu' menade jag allvar,
och kom till Netto. Sen längtade jag efter dig och gick hem igen.
Jag minns fortfarande hur det kändes att se på dig och känna
total lycka. Jag var så säker på att saknaden efter gudvetvad,
inom mig, skulle gå över så småningom bara jag hade dig kvar.
Att vi gjorde slut kunde jämföras med att sätta en kudde
över ansiktet på mig och täppa igen alla luftgångar.
Även om jag många gånger innan det faktiskt hände
redan funderat på det, och hur allting skulle gå till.
Jag kommer ihåg hur mycket jag tyckte om att sluta tidigt
för att få vara hemma innan dig och längta tills du kom hem.
Och hur vi efter varje gräl lovade varandra att nu skulle det bli ändring.
Vilket det blev till slut, men det tog tid.
Minns du den gången du tände ljus i sovrummet på Alla Hjärtans dag,
och det blev så varmt att vi nästan kvävdes?
Eller alla gånger du blev så irriterad för att kläderna låg utslängda i garderoben,
och jag för att ditt askfat alltid stod framme?
Eller att jag kunde bli flyförbannad när jag jobbade natt
och du var så klumpig på nedervåningen att du alltid lyckades väcka mig?
Som jag stormade ner för trappan och tackade dig elakt för att du
förstört resten av dagen för mig....
Ett av de finaste minnen som följt med mig var när du klampade upp på övervåningen
varje (nåja inte exakt varje) morgon i arbetskläder och jobbarskor
för att ge mig en puss innan du gick till jobbet.
Jag lyckades få till en puss, mumla jag älskar dig och somna om.
Så klampade du ner igen.
Då hade jag aldrig trott att jag skulle kunna släppa taget om dig.
Vilket jag fortfarande inte gjort riktigt, för jag älskar dig
fortfarande djupt. Även om jag inte vill vara med dig eller längre är kär,
så älskar jag dig just för att du fick mig att älska.
Du fick mig att våga. Att älska galet.
Oavsett vad så kommer jag aldrig att ångra det.
Om du upplevde det med mig, vet jag inte för jag tror aldrig jag frågat.
Men om inte, hoppas jag isåfall du får det.
Det behöver inte vara med mig, men det är en av de finaste känslorna
som någonsin har spridit sig igenom min kropp,
och om du kunde framkalla dem - då förtjänar du att känna samma sak.
och jag kunde aldrig på allvar fullfölja mina beslut som togs
när jag var förbannad? Jag kunde knappt lämna lägenheten,
förutom de gånger jag minsann skulle visa att 'nu' menade jag allvar,
och kom till Netto. Sen längtade jag efter dig och gick hem igen.
Jag minns fortfarande hur det kändes att se på dig och känna
total lycka. Jag var så säker på att saknaden efter gudvetvad,
inom mig, skulle gå över så småningom bara jag hade dig kvar.
Att vi gjorde slut kunde jämföras med att sätta en kudde
över ansiktet på mig och täppa igen alla luftgångar.
Även om jag många gånger innan det faktiskt hände
redan funderat på det, och hur allting skulle gå till.
Jag kommer ihåg hur mycket jag tyckte om att sluta tidigt
för att få vara hemma innan dig och längta tills du kom hem.
Och hur vi efter varje gräl lovade varandra att nu skulle det bli ändring.
Vilket det blev till slut, men det tog tid.
Minns du den gången du tände ljus i sovrummet på Alla Hjärtans dag,
och det blev så varmt att vi nästan kvävdes?
Eller alla gånger du blev så irriterad för att kläderna låg utslängda i garderoben,
och jag för att ditt askfat alltid stod framme?
Eller att jag kunde bli flyförbannad när jag jobbade natt
och du var så klumpig på nedervåningen att du alltid lyckades väcka mig?
Som jag stormade ner för trappan och tackade dig elakt för att du
förstört resten av dagen för mig....
Ett av de finaste minnen som följt med mig var när du klampade upp på övervåningen
varje (nåja inte exakt varje) morgon i arbetskläder och jobbarskor
för att ge mig en puss innan du gick till jobbet.
Jag lyckades få till en puss, mumla jag älskar dig och somna om.
Så klampade du ner igen.
Då hade jag aldrig trott att jag skulle kunna släppa taget om dig.
Vilket jag fortfarande inte gjort riktigt, för jag älskar dig
fortfarande djupt. Även om jag inte vill vara med dig eller längre är kär,
så älskar jag dig just för att du fick mig att älska.
Du fick mig att våga. Att älska galet.
Oavsett vad så kommer jag aldrig att ångra det.
Om du upplevde det med mig, vet jag inte för jag tror aldrig jag frågat.
Men om inte, hoppas jag isåfall du får det.
Det behöver inte vara med mig, men det är en av de finaste känslorna
som någonsin har spridit sig igenom min kropp,
och om du kunde framkalla dem - då förtjänar du att känna samma sak.
Repeat
Though still in bed, my thoughts go out to you, my Immortal Beloved,
now and then joyfully, then sadly, waiting to learn whether or not fate will hear us -
I can live only wholly with you or not at all -
Yes, I am resolved to wander so long away from you
until I can fly to your arms and say that I am really at home with you,
and can send my soul enwrapped in you into the land of spirits -
Yes, unhappily it must be so -
You will be the more contained since you know my fidelity to you.
No one else can ever possess my heart - never - never -
Oh God, why must one be parted from one whom one so loves.
And yet my life in V is now a wretched life -
Your love makes me at once the happiest and the unhappiest of men -
At my age I need a steady, quiet life - can that be so in our connection?
My angel, I have just been told that the mailcoach goes every day -
therefore I must close at once so that you may receive the letter at once -
Be calm, only by a calm consideration of our existence can we achieve our purpose to live together -
Be calm - love me - today - yesterday -
what tearful longings for you - you - you - my life - my all - farewell.
Oh continue to love me - never misjudge the most faithful heart of your beloved.
ever thine
ever mine
ever ours
now and then joyfully, then sadly, waiting to learn whether or not fate will hear us -
I can live only wholly with you or not at all -
Yes, I am resolved to wander so long away from you
until I can fly to your arms and say that I am really at home with you,
and can send my soul enwrapped in you into the land of spirits -
Yes, unhappily it must be so -
You will be the more contained since you know my fidelity to you.
No one else can ever possess my heart - never - never -
Oh God, why must one be parted from one whom one so loves.
And yet my life in V is now a wretched life -
Your love makes me at once the happiest and the unhappiest of men -
At my age I need a steady, quiet life - can that be so in our connection?
My angel, I have just been told that the mailcoach goes every day -
therefore I must close at once so that you may receive the letter at once -
Be calm, only by a calm consideration of our existence can we achieve our purpose to live together -
Be calm - love me - today - yesterday -
what tearful longings for you - you - you - my life - my all - farewell.
Oh continue to love me - never misjudge the most faithful heart of your beloved.
ever thine
ever mine
ever ours
Ludwig van beethoven
i carry your heart with me
| i carry your heart with me, i carry it in my heart. i am never without it, anywhere i go you go,my dear; and whatever is done by only me is your doing,my darling. i fear no fate, for you are my fate,my sweet. i want no world, for beautiful you are my world,my true and it's you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing is you here is the deepest secret nobody knows here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life;which grows higher than the soul can hope or mind can hide. and this is the wonder that's keeping the stars apart i carry your heart, i carry it in my heart. e.e. cummings
|
Brida
Genom att acceptera våra önskningar kan vi förstå vilka vi är
/Paolo Coelho
I want a break
Idag är jag sen (som alla andra dagar) men idag orkar jag inte
ens må särskilt dåligt över det. Idag låter jag det bara vara som det
är. Vad hjälper det mig att stressa som en galning och kasta mig iväg nu?
Egentligen har jag ingen som helst lust att gå till skolan.
Jag vill stanna hemma och måla, vara kreativ. Är fylld med så mycket
inspiration från den här staden att jag vet inte vart jag ska ta vägen med den.
Menmen, idag är ingen bra dag att strunta i hela världen, bara för att måla.
Så, på med conversen, and off we go!
Det ljuva singellivet
Jag har kommit in i det här med att inte ha ett förhållande, på allvar.
Visst har jag träffat någon men jag är fortfarande inte bunden och skulle
inte heller vilja bli. Det är så härligt med friheten att göra vad jag vill
utan att känna skuld, att inte ha ansvaret för en relation och få vara ifred.
Visst, kärlek är ett galet och underbart problem att ha i sitt liv, men jag har inget
behov av det. Det finns inget jag behöver i en relation just nu som inte mina
vänner kan ge mig. Hur nu det tolkas...
Jag tycker helt enkelt om känslan att vara fri.
Det finns dem som strävar efter att få tillhöra någon och när det väl händer
är det en fin känsla att ha, det vet jag. Men varför har alla så bråttom in i det nu?
Ska man tro på Eriksons teori så bör vi som är mellan 19-30 isolera oss och
ha svårt för att utveckla närhet i den här åldern. Om detta stämmer så är det
många som går emot den här psykosociala modellen och träffar den rätte/a till
höger och vänster. Men sen är det visserligen många som gör slut med,
så kanske stämmer den väl ändå... Jaja. Vad vet jag?
Jag kan bara tala för mig själv och kanske är jag på
väg att bli ett fantastiskt exemplar på att hans teori stämmer?
Vi får se, vi får se...
Man kan inte få allt
Försöker sätta pappa i arbete här hemma.
Vill att han ska spika upp mina ramar ovanför sängen,
men det är en betongvägg och jag har varken spik eller hammare.
Sätt upp ramjävlarna med en skruv, säger jag.
Det går inte förstår du väl, säger han, jag ska se om jag kan ordna spik.
Men har du hammare då?
Nä, ta en sko och banka med, svarar jag.
Är du dum eller? Det är betong. Snäser han av mig med.
Verkar inte som att jag kommer få några ramar uppsatta idag...
Det var ju typiskt
Jag skulle skriva något vettigt här, men så tog orden slut.
Antar att jag inte klarar mer än en besvikelse om dagen.
Today in pictures
Unrealistic fashionsketch
Don't make any promises
Jag börjar bli för gammal för att vara bakfull.
En 22åring återhämtar sig inte lika fort som en 21åring.
Min underbara vän dök upp i mitt liv igår, på nytt,
med tre flaskor vin. Härlig kväll och den bästa kommentaren var;
"Alltså...ingen vill jävlas med någon som är full på en tisdag..."
Min vän försvann mitt i natten så jag vaknade ensam tidigt imorse.
Katt hörde att jag sträckte på mig, hoppade upp hos mig och övertalade
till att sova lite till. Det kändes behövligt, så jag sa ja, till slut.
Idag ska jag ta tag i mitt li... hoppsan, jag menar min lägenhet.
Såklart.
Lärdom #10
"Besvara aldrig besvärliga frågor.
Besvara frågor som du vill ha."
Att uppnå
- Komma igång med franskan på allvar
- Andas
- Läsa färdigt alla böcker jag har. Breakfast at Tiffanys först
- Ta det lugnare
- Bli klar med alla tidningar
- Inte stressa
- Sortera kläderna
- Sluta fly
- Måla färdigt dörrlister och fönsterkarmar
- Sluta tänka
- Måla klart i garderoben och köket
- Låta bli att gå sönder
- Tvätta oftare
- Sluta känna
